Vilket jävla piss liv

jag lever....

Nu har möjligheten tagits bort som gör det värt för MIG att leva.
Jag har levt vidare i detta skitliv för att jag älskar Kevin över allt annat.
Nu har utrymmet med han begränsats.. Jag blir så jävla trött för hur man än vrider och vänder på sig själv så får man skit ändå.
Även fast det är omständigheter som JAG INTE kan styra över så är det ändå jag som är boven i dramat.

Visst det är jag som har lovat saker men sen är det omständigheter som gör att det inte går att göra på det sättet. Oftast försöker jag då lösa det på ett annat sätt.
Men det är ju inte heller bra...
För även om jag tar fram en alternativ lösning.. Nä då FÅR han inte följa med helt plötsligt..

Nä det verkar bara duga när det gäller om barnvakt.. Då är man ju snäll som ställer upp. Men när man själv vill göra nått spontant å sen skiter det sig pga omständigheter då är man inte vatten värd..

Vem är det som ALLTID ställer upp när det behövs barnvakt.. hämtar han från daigs när det behövs...Har han när poker ska spelas.. När nytt syskon kommer till familjen och avlastning behövs..

Men alla dessa gånger vilket jag iaf får det till att det är MÅNGA gånger, det har ingen betydelse i det här fallet..
För Linda har lovat att ha Kevin några gånger nu när yttre omständigheter (som jag INTE kan styra över) har gjort att planerna har ändrats..

Å nu är jag en SKITDÅLIG faster som bara hattar fram och tillbaka!!!!!!!!


Så vad gör livet värt att leva?????
Inget just nu..
Jag känner jag att det gör fan inget om jag skulle råka ut för en olycka eller nått.
Jag går som i ett vakuum å gör saker av bara farten.

Helst av allt så skulle jag vilja dra härifrån SJÄLV och vara borta i flera veckor..
Stänga av telefonen och bara vara..

Försöka hitta mig själv å försöka få bort alla tankar som jag får höra att jag är en dålig person som hattar fram och tillbaka, inte håller vad jag lovar, inte lyssnar på vad folk säger.. ja att jag helt enkelt inte ställer upp..

Så Kevin..
Trots det som händer så ÄLSKAR jag dig men vi kommer inte att träffas lika mycket som tidigare.
Vi har ju redan mindre möjligheter då den ena sidan anser att du slåss på dagis när du har sovit hos mig och nu den andra sidan tycker att jag hattar och inte håller det jag lovar.
Så dom gånger jag ska träffa dig så får det bli hemma hos dig och vi får leka i ditt rum för jag måste gardera mig mot dom yttre omständigheterna. Jag kan lova att vi kan leka i ditt rum iaf.

Linda ÄLSKAR dig!!!

Bara 14 veckor kvar

Ja så är det.. 14 veckor kvar sen är min viktväktarkurs avslutad och förhoppningsvis så har jag tappat en del vikt oxå.
Man ska kanske inte tänka BARA 14 veckor kvar.. Man ska väl försöka leva resten av livet så här annars kommer man ju gå upp allt igen.

Jag känner ju mig själv å brukar reagera så här i början. Man kör järnet för att sedan lägga sig på en lite mera normal nivå som man sedan kan leva efter.

Jag käkade en semla i tisdags och fick sån ångest efteråt. Så ska det ju inte vara. Det blev soppa på kvällen för de mesta av mina points hade ju gått åt till semlan.

Har ju varit på kurs i tre dagar i Stockholm.
Där finns ju en stoooooor skål med godis och ett kylskåp fullt med kalla drickor.
Gissa om jag har haft svårt att hålla fingrarna borta från den stora godisskålen..
Tror ni jag lyckades????

Jajamensan.. Inte en godisbit tog jag.
Måste säga att min räddning har varit Pepsi MAX..
När det har varit som jobbigast så har jag druckit en dricka. Tur att det är noll points.

Igår va jag å tränade innebandy.
Va inte så himla upplagd för det men nu tar man ju vara på ALLA tillfällen för att samla extra points.
Det känns tungt nu för jag har ont på nya ställen efter varje träning.
Igår fick jag ont i hälsenan och även benhinnan på samma ben. Hade iof lite känningar av det redan efter förra matchen.
Jag längtar verkligen tills innebandyn är slut så min gamla kropp får vila.
Den har verkligen slitit hårt denna säsong.

Jag är nu inne på min FEMTE kur med diklofenak sen jag började med innebandyn.
Kan inte vara bra att äta den medicinen så ofta..

MINUS 1 KG!!!!

Jaha då har man gått ner 1 kg på 3 dar..
Fast jag är lite snurrig och känner mig matt.
Efter som jag tränar rätt mycket så måste jag nog äta upp alla mina points och inte snåla å spara dom.. Till inget..




”Om du ser på ett problem som ett problem... så är det förmodligen det som är problemet”

Enkelt knep i mental positivitet!

Jag vet att det inte går ........- men om det gick hur skulle du göra då?

istället för...
Det är ingen idé… det går inte…. Det går aldrig…!!

Man drömmer om ALLT man inte får äta

Igår var det såååå nära att jag köpte en pizza..
Jag skulle i och för sig bara ha ätit en fjärdedel men ändå..
Jag gick hem till mamma en stund efter min träning å Emilios ligger ju nästa granne med hennes lägenhet..
Jag lyckades hålla mig från att köpa men det berodde nog mest på att jag inte hade kontanter.
Mamma bjöd på lite GI mat iställe och efter det kände jag mig himla duktig och framför allt nyttig.

Jag känner mig trött och hängig så som man brukar känna sig när man är på väg att bli sjuk.
Antingen är det pga ATT jag kanske är på väg att bli sjuk.
Men mest troligt är det nog för att jag har börjat med VV mat och då äter man ju mindre kolhydrater och protein och mera grönsaker. Å sen har jag ju börjat träna mer för då får man ju extra point att äta upp.
Jag blir mätt när jag äter men blir fort hungrig igen.

Jag kan inte minnas att det var så jobbigt förra gången jag körde detta.

Ikväll ska jag iaf hem till brorsan för att äta tacos.. Jag längtar verkligen..
Fast tacos är ändå en rätt bra måltid att äta om man tänker pointsmässigt..
Måltiden ikväll kommer att kosta mig 10 points. Jämför det med en pizza som är 35 POINTS!!!!

Första dagen avklarad

med viktväktarna..
Ja jag har börjat en "kurs".
Vi fick erbjudande genom jobbet att gå en 16 veckors kurs och får betala halva priset.
Kan ju aldrig va fel att gå ner några kilo inför sommaren. Då kanske man äntligen kan köra "beach 2009" hahah..

Vi hade möte på jobbet med en tjej från VV.
Hon gick igenom lite saker och sedan fick vi väga in oss.
Jag hade en gissning på 70 kg och det var faktiskt en rätt bra gissning.
69.1kg väger jag..
Jag vill gärna gå ner 10 kg men tänkte att 60 kg kan vara mitt mål.

Vi kommer att träffas en gång i veckan för information och vägning.
Tyvärr så kan jag inte vara med på måndag då jag ska på kurs i Stockholm.
Så jag kan redovisa min viktnedgång först om 2 veckor.

Det som är bra är att ju mer jag tränar desto mer extra poäng får jag som jag kan "äta upp". Så nu kommer jag att träna lite extra så får vi se om jag äter upp dessa poäng eller helt enkelt struntar i det.

Jag vet från förra gången jag körde detta att man blir lite snål och vill inte slösa sina poäng.
Ett exempel är att jag äter ingen banan för det är en points utan tar istället ett päron för det är noll points.

Min bror och hans tjej håller oxå på att försöka gå ner i vikt.
Det roliga är att dom TÄVLAR mot varandra.. *ler*
Den som har gått ner mest procentuellt vinner nått.
Lycka till båda två..

Jag följer en blogg om en tjej som har fått cancer. Hon är nästan lika gammal som mig och kämpar som bara den för att överleva.
Det är hemskt att läsa men samtidigt så känner jag att jag ska vara glad som är frisk och får leva.
Jag kan bli irriterad över att det ligger saker överallt i lägenheten men vad är det mot att ha CANCER...
Jag borde skämmas...

Läs hennes blogg..

Upp som en sol..

Ner som en pannkaka..

Ibland har man dåliga dagar och jag har haft 3 st sådana nu..
Det är konstigt att man KÄNNER och VET att man har en dålig dag men det går inte att göra nått åt det..
Min mamma säger åt mig att tänka possitivt.. Men hur lyckas man med det när det enda man vill göra är att ligga kvar i sängen, dra upp täcket över huvudet och sova tills man vaknar och är på bättre humör..
Inget blir ju roligt när man är på detta humör..

På måndag ska jag börja med viktväktarna genom jobbet.
Ska bli kul att köra med mina kollegor för då kan man peppa varandra när det är tungt.
Så denna vecka är det "moffar" veckan för mig.. Jag ska verkligen äta allt det som jag inte kommer att kunna äta under 16 veckor sen.
Min förhoppning är att gå ner några kilon iaf..

Flera av mina vänner väntar barn och jag är så glad för deras skull.
Hoppas jag oxå får komma dit någongång. Denna lycka att ha ett litet knyte i magen som är en del av mig.

Livet

Livet börjar äntligen kännas meningsfullt igen.

Efter div duster så börjar mitt mål med livet att kännas inom räckhåll.
Jag känner mig så glad inombords och väldigt hoppfull.

Nu blickar vi framåt å kör järnet eller hur älskling!!!!

Jobbet känns fortfarande inte klockrent. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det skulle kunna vara. Det känns bara som om jag sitter på fel plats eller att jag gör fel saker.
Men vad vill jag göra då??? Ja du.. Om jag fick välja fritt och välja om från början när jag var i tonåren så skulle jag utbilda mig till läkare.
Nu är jag ju 35 år med 2 utbildningar och har ingen lust att lägga ner 5 år på en ny utbildning.
Jag får väl helt enkelt förlita mig på att livet vägleder mig dit jag vill.

Igår var jag å R och hälsade på brorsan, Annelie, Kevin och lilla tillskottet My.
Åhh vad mysigt det är att få hålla i den lilla parveln.
Jag längtar tills jag själv får uppleva den känslan med mitt eget barn.