Tiden min vän

Igår var tiden faktiskt min vän..
Brukar ju vara som så att tiden springer iväg och man hinner ingenting.

Igår hade jag som vanligt fullt i min kalender..
Efter jobbet hem till Ullis för att gå igenom lite resor, mat och boende för Rönnbys damer.
Jag hade planerat att om jag kastar i mig maten strax efter kl 17 så kan jag vara där senast kl 17.30. Då borde vi vara klara senast 19 hade jag planerat.
Sen har jag tid mellan 19-22 för att fixa iordning i min lägenhet. Den var ju ett kaos och på onsdag morgon så skulle det vara inspektion av våra nya fönster.

Det började med att jag var där till strax före kl 18 ;-(
Jag gick runt i huset och kollade hur dom bodde och snackade lite med hennes kille och barn. Tiden gick.... Kände lite panik.. Min dyrbara tid..
När vi satt där och diskuterade fram och tillbaka så fick jag lugna ner mig och tänka att det får ta den tid det tar.. Jag har morgondagen på mig att fixa hemma oxå..
När vi hade gått igenom allt och jag satte mig i bilen, fick jag en glad överraskning när jag kollade in klockan..
19.30!!!! Trodde kl var långt över 20 iaf..

Väl hemma satte jag igång med att lägga tillbaka alla grejer och fixa med alla mina sladdar. Man vill ju dra allt snyggt när man ändå håller på.
När jag tittade på klockan första gången var den 20.30 och jag hade då kommit riktigt långt..
Lika förvånad denna gång att tiden inte har sprungit iväg.
När jag sedan var klar och kikade på klockan så var den 22.00!!
Vad glad jag blev att klockan var min vän hela kvällen och jag kunde lägga mig i tid trots mitt späckade schema..